home sweet home

äntligen hemma. eller? äntligen? tror inte det, egentligen. varför? det är inte speciellt skönt precis. vädret är piss och jag får bara ångest över skolan... på måndag börjar det igen, allt det som jag sluppit en vecka ska jag behöva göra i några veckor till. prov, inlämningar, skrivningar, och läxor. usch.

Tänker lite på det här med usa, kommer jag känna såhär när jag kommer hem från usa med? Eller kommer jag tycka det är skönt? Att komma hem till allt det jobbiga igen? Jag vet inte.
 Det klart att detta är en helt annan sak. eftersom jag bara varit borta en vecka nu, med min familj och pojkvän. Det är ju en helt annan sak nu, men ändå så känner jag inte känslan. Home Sweet Home. För när jag kommer hem från Usa kommer det ju inte riktigt vara så, eftersom jag inte kommer känna att Sverige har varit mitt hem det senaste 10 månaderna. Då kommer ju Usa vara mitt hem, Grand Island och Cahoy´s villa vid sjön. Jag tror att allt kommer kännas konstigt och annorlunda. Förmodligen eftersom att det kommer vara annorlunda också, Nebraska kommer ligga bakom mig och jag tror att jag kommer längta tillbaka.
 Just nu längtar jag inte. Jag fruktar det faktiskt, att behöva lämna mitt hem. Det jag älskar som mest kommer jag inte kunna få uppleva på nästan ett helt år. Tänker jag på det blir jag bara ledsen, tänker jag på att tiden går fort och det är snart sommarlov blir jag ledsen och vill bara krypa ner under täcket och gömma mig, gömma mig från verkligheten. Är det så för andra utbytesstudenter också? När jag läser bloggar, pratar med vänner, osv. som också ska göra min resa, så pratar de bara om hur mycket de längtar efter att åka. Varför gör inte jag det? Alla andra har ju det likadant. Gömmer de sina känslor? Eller talar de sanning? Jag undrar. För mig är det så annorlunda. Jag har alltid längtat, men redan nu gör tanken av att åka min rädd. Har jag resfeber redan? Det är aldrig någon som sagt till mig att jag måste åka, det har jag sagt till mig själv, för att detta alltid varit en dröm. Men plötsligt gör det mig bara livrädd. Är detta normalt?